Jacobs Ord

Jacobs Ord

Flickan under vingen

DikterSkapad av Jacob Nienhuysen 2018-07-27 18:40:49
Innan facebook kom var jag väldigt aktiv på ett skribentforum på internet som heter Haket. Det finns fortfarande kvar, men är inte lika livligt längre.

Den här dikten lade jag upp där 14 januari 2008. Har inte hittat blocket med originalet så sannolikt kom den till någon kväll vid årsskiftet 2007-2008.
Den hör till mina mer abstrakta alster om skildrar en flicka på ett eget sätt. Andra exempel är Vaniljflickan och Ögonblicksflickan som ligger på bloggen sedan tidigare och jag kommer lägga upp fler så småningom.

Inspirationen till just den här "flickan" kom från lite olika håll. Minns att jag tänkte på en annan skribent jag diskuterade en hel del med på forumet och att jag lyssnade en hel del på Winnerbäcks platta "Vatten under broarna" vid tillfället. Vinge och vingar hör för övrigt till mina favoritord och för mig symboliserar de frihet, trygghet och vänskap.

Du tog henne under din vinge och gjorde så natten blev dag
Du bar henne långt längs med vägen och stöttade när hon blev svag
Du tog henne till andra världar där skatorna fryser till is
Där stenarna smälter till tårar som bränner dig på något vis

Hon somnade i dina drömmar och gjorde dem vackra att se
Hon dolde sitt namn och sin härkomst men var ändå vacker för det
När nätterna blev hennes sköte så samlade hon dem i sin hand
Hon gömde dem djupt i sitt hårsvall av lockar som satta i brand.






  • Kommentarer(0)//www.visinge.com/#post24

Nu finns bara vi

SångerSkapad av Jacob Nienhuysen 2018-07-22 11:19:25
Den här sången är en present till en av mina närmaste vänner och hennes flickvän.

Ibland kan jag skriva färdigt en sångtext på typ en kvart, andra tar mycket längre tid. Det är en otroligt läcker känsla när man har det sällsynt perfekta flytet och allt bara kommer färdigt att skrivas ner och det gäller att inte bli distraherad för då tappar man allt.

Samuel Taylor Coleridge råkade ut för just det när han satt och skrev sin berömda dikt om Kublai Khan. Det sägs att han hade typ 300 rader färdiga i huvudet, men blev avbruten av en oväntad besökare och när han väl kunde fortsätta skriva så var allt borta. Dikten slutar tvärt efter bara 54 rader och under många år vägrade han låta någon annan läsa den.

Just den här texten tog ganska lång tid att skriva. Det var väldigt viktigt för mig att få till precis rätt känsla och uttryck, så arbetade med den under ett par månader innan den till sist blev klar 17 juni i år, under en genomresa i Danmark.

Melodin är "I see the light" från filmen Tangled.

Varje famn
som jag tvingats lämna
Varje namn
satte sina spår

Varje bro
tvingades jag bränna
under många år

Jag har sett
tusen stjärnor tändas
varje natt
utan att förstå
att du fanns
nån annanstans
Nu har jag slutat gå

Det finns ingen annanstans
som har jag hellre hade farit
Det finns ingen annanstans
som jag känner mig så fri
Om din kärlek inte fanns
vet jag inte vem jag varit
Jag har sett tusen stjärnor tändas
Nu finns bara vi

Om du vill
sover jag intill dig
Varje natt
tills det gryr igen
Om du vill
ger jag dig min värme
varje natt, min vän

Stanna här
Lägg dig tätt intill mig
så jag hör
varje andetag
som du tar
Jag stannar kvar
tills natten blivit dag

Det finns ingen annanstans
som har jag hellre hade farit
Det finns ingen annanstans
som jag känner mig så fri
Om din kärlek inte fanns
vet jag inte vem jag varit
Jag har sett tusen stjärnor tändas
Nu finns bara vi

Nu finns bara vi





  • Kommentarer(0)//www.visinge.com/#post23

Han kommer snart tillbaka

DikterSkapad av Jacob Nienhuysen 2018-04-18 22:53:11
En av mina stora förebilder är Dan Andersson, ni vet han som skrev Omkring tiggarn från Luossa och Jag väntar vid min mila och som tyvärr dog alldeles för tidigt.

Många av hans dikter är långa och surrealistiska och det är en stil jag efterapat i ett antal dikter, bland annat i dagens. Minns att jag ville skriva en dikt där jag avslutade varje stycke med samma rad, för att på så sätt öka mystiken och dessutom få en bra utmaning på köpet.

Arbetade med dikten under ganska lång tid och var särskilt noga med att fånga den dystra och ruggiga innerstadsmiljön. Allra bästa avsnittet är enligt mig det långa citatet om meningen med livet, som kommer mot slutet.

Har inte kunnat hitta blocket med originalet i, men enligt kommentaren på skribentforumet där jag först publicerade den, så var dikten färdig den 27 december, 2010.

Hon stod där ensam, kall och blöt
när tåget hade farit
Bland alla mänskor, skör och söt
Var kunde hon ha varit?
Jag la min hand på hennes arm
och hennes hud var len och varm
Då såg hon upp med tårad blick
och hennes ord var raka
”Lämna mig ifred, och stick,
han kommer snart tillbaka!”

Jag kunde bara inte gå
- behövde veta mera
De svar hon gav var allt för få
och frågorna var flera
Vi satte oss vid ett café
Ett eget bord och varsitt te
Då brast hon ut i häftig gråt
och började att skaka
Hon snyftade och sa ”Förlåt,
han kommer snart tillbaka.”

Tårar rann på varje kind,
och lämnade svarta ränder
Jag kände mig så dum och blind
och såg på mina händer
Ånga steg från hennes mugg,
och någonstans bakom hennes lugg
så dolde sig en hemlighet
jag gärna ville smaka
Hon snyftade till min förtret:
”Han kommer snart tillbaka.”

Där utanför var husen grå,
och himlen våt och sliten
Vad var det som hon tryckte på,
som gjorde henne liten?
Regnet slog mot fönstrets glas
Det lät som trummor i extas
Jag ville gärna fråga då,
med risken att försaka
chansen att få svaret på:
”Vem kommer snart tillbaka?”

Det kändes som en märklig dröm,
en fantasi av droger
En blandning av för lite sömn
och tusen epiloger
Då kände jag min stämma gå:
”Vem är det som du väntar på?”
Då såg hon intensivt på mig
med blick som tycktes spraka:
”Det angår faktiskt inte dig,
men snart är han tillbaka!”

”Alla tror att livet är
en gåva som är gratis.
De springer runt med sitt begär
och jagar småpotatis!
Ingen ser och ingen vet
livets stora hemlighet.
Och när de äntligen förstått
så tappar de sin haka:
’Har livet redan sprungit bort?!
När kommer det tillbaka?’

Man tror så mycket på sig själv
och missar allt det andra
När sprickan upptäckts allt för sent
finns bara en att klandra
Bara en att skylla på
Superlätt – men svårt ändå!
Jag sprang min väg, det blev för tungt
och marken började skaka
Det är min enda fasta punkt
- att han snart är tillbaka.”

I tystnad satt vi båda två
och lyssnade på regnet
Det var en sällsamhet ändå,
så nära inpå flänget
Ett vimmel utav smala ben
slog klackarna mot gatans sten,
när alla sprang åt varsitt håll
längs denna blanka gata
Då spelade det ingen roll
om någon kom tillbaka

Hon reste sig: ”Jag måste gå!
Det finns inget mer att hämta.”
Det bästa svaret jag kom på:
”Nej, du måste skämta!”
Men hon försvann som vargar gör
som lämnar allt och sedan dör
Ljuset hade brunnit ner
och flamman slutat spraka
Och orden hördes aldrig mer:
”Han kommer snart tillbaka.”



  • Kommentarer(0)//www.visinge.com/#post22

Ögonblicksflickan

DikterSkapad av Jacob Nienhuysen 2018-04-11 00:39:51
För första gången i bloggen: något helt nyskrivet!

Daterad: 11 april 2018, kl 00.30

Liksom dagen - lika kort
Lika hastigt flyr du bort
Åh, låt det åter ljusna
Mina fingrar är så frusna

Sprid din värme i min kropp
Blodomlopp till blodomlopp
Bygg en bro till det som bultar
Som förblir, när allt förmultnar.





  • Kommentarer(0)//www.visinge.com/#post21

Velaren

DikterSkapad av Jacob Nienhuysen 2018-03-12 21:16:09
Idag blir det en cool liten dikt som är resultatet av en skrivövning som jag fick av en bekant på ett skribentforum som jag hängde mycket på innan Facebook kom.

Övningen bestod av att skriva en dikt där raderna skulle inledas med ett antal förutbestämda ord och den typen av utmaningar passar mig. Jag fungerar som bäst om jag får gränser att hålla mig inom, eftersom det blir en större utmaning.

Det är nog därför jag har så svårt att gå igång på fri poesi, det är ju ingen större utmaning att stapla ord utan någon som helst form. I första hand söker jag rytmen, i andra hand rimmen och i tredje hand ljuden.
I sångtexter jobbar jag efter andra regler, men det får bli ett annat inlägg.


Förr var det svårt att förstå vad jag kände
Nu är det svårt att förstå vad jag vill
Igår var det någonting jobbigt som hände
Idag sa jag någonting urkorkat till

Jag längtar till stormen och ovädret lagt sig
Jag är lycklig igen om ett tag, eller så
Förr var det svårt att förstå vad man sagt mig
Nu var det enkelt att vända och gå





  • Kommentarer(0)//www.visinge.com/#post20

Konstnären

DikterSkapad av Jacob Nienhuysen 2018-02-27 22:07:53
Av alla dikter jag har skrivit, så är det här min mormors stora favorit. Det är en av mina tidigaste alster, skriven på trettondagsafton 2007.

Jag har alltid haft ett aningen lillgammalt ordförråd, vilket framför allt märks när jag skriver poesi. Då tar jag chansen att slänga mig med föråldrade ord och formuleringar som jag aldrig skulle komma på tanken att använda i dagligt tal, eftersom jag då skulle framstå som en ännu dammigare stofil än jag redan är.

Har ingen aning om hur jag kom på själva idén till den här dikten, men just då höll jag på att läsa Den gudomliga komedin av Dante och inspirerades nog av den. Förutom det uppenbara gränslandet mellan liv och död, himmel och helvete, så tyckte jag att språket var rätt spännande. Boken består av 100 sånger på ca 150 rader vardera och är skriven på ett elvastavigt versmått, så kallat terzin, uppfunnet av herr Dante själv.

Minns att jag tyckte det verkade fett coolt och ville försöka skriva något liknande och bestämde mig uppenbarligen för att alla rader skulle bestå av nio stavelser. Så vitt jag kan se så lyckades jag med detta rakt igenom, även om det i vissa fall har lett till en något haltande rytm. Men vad fan, nu när jag läser den igen tio år senare så blir jag fortfarande rejält imponerad av mig själv.


I en ännu oupptäckt håla
I en grotta det porlar uti
Ses en konstnär mödosamt måla,
medan källvattnet rinner förbi

Han målar den eviga natten
och han målar en strimma av ljus
Han tecknar det rinnande vatten
som försvinner i avgrundens brus

Hans små dukar är honom ömma
och han täcker dem långsamt med färg
Det gör att han aldrig kan glömma,
där nere i ålderdomens berg

Hans penseldrag fångar sekunder
utav livets oändliga år
Hans färg är nyanser av under
och hans bilder är stundernas spår

Han målar först vintern den vita
Den som svalorna lämnat i flykt
Från kylan som vina och bita
och där björnarna vila så tryggt

Sen kommer den blommande våren
och han målar i fullaste fröjd
Hur knopparna brister i snåren
Hur det kvittrar i skyarnas höjd

Han målar så sommarn och vinden
Hur det glittrar i sjö och i älv
Han målar en flicka vid grinden
Det är bilden av kärleken själv

Han ger hennes ögon en gnista
som han burit så tungt i sitt bröst
Det draget han gör blir det sista,
för den fjärde blir bilden av höst

Han gör träden flammande röda
Målar löven som just fallit ner
Alla fjärilar är nu döda
och svalor kan man ej höra mer

Den femte är ägnad åt livet
och de själar som skänks i vår hand
Han tar inte livet för givet
och han målar upp drömmarnas land

Vi lämnar vår konstnär helt stilla,
där i urbergets eviga natt
Där fåglarna aldrig hörs drilla
-men i skuggorna ekar ett skratt






  • Kommentarer(0)//www.visinge.com/#post19

Har du kedjat fast dig vid ett kärnkraftverk

Spex & gyckelSkapad av Jacob Nienhuysen 2018-02-23 21:02:59
2014 var jag med och arrangerade ett spex för alla nya Data- och Systemvetarstudenter på Stockholms Universitet. Föreställningen hade traditionsenligt formen av en middagsunderhållning i tre delar som spelades medan publiken käkade.

Premissen var att de tre vännerna Facebook-Lajka, Twitter-Bitter och Linked-Linn skulle rädda världen undan superskurken Lunar-Runar. Alla karaktärerna var liksom personifieringar av sina älskade sociala nätverk medan Runar var ond.
Föreställningen var den dittills största som vi hade satt upp och jag skrev ett gäng sångtexter som blev riktigt bra.

Min vän Freddi som skulle spela rollen Twitter-Bitter, bad om att få en sång som speglade så mycket som möjligt av alla aktivister och dåligt pålästa miljöpuckon, som bara sprider dynga omkring sig genom att spela på folks irrationella känslor.
En annan av mina spexkompisar bidrog med den stämningsfulla första versen.

Melodin är "Färger i en vind" från filmen Pocahontas och låt mig bara påpeka att jag inte själv delar särskilt många av Twitter-Bitters åsikter.


Du tror nog att världen är vacker
Men tittar du omkring dig
Är läget desperat
Naturen är i kris
Samhället orättvist
Ett konsumtionsfixerat patriarkat
Patriarkat

Du tror du äger kläderna du äger
Men det är faktiskt päls från stackars djur
Och om jag skulle raka av dig håret
Skulle du, bli rätt ledsen, eller hur?

Du tror att det är rätt att äta bacon,
men det är inget bra alternativ
Det finns dom som är vegetarianer
men dom har glömt att även växter har ett liv

Har du hört en isbjörn yla när den frusit fast?
Demonstrerat för en mens helt utan värk?
Har du skrikit högt med Greenpeace alla röster?
Har du kedjat fast dig vid ett kärnkraftverk?
Har du kedjat fast dig vid ett kärnkraftverk?

När sprang du senast bort ifrån polisen
När skar du senast sönder någons däck?
När gick du senast ut och demonstrera
emot dom som jämt stirrar på din häck?

En könslös värld för oss och alla andra
Där gammelmormor byter namn till Glenn
Och alltid ska vi tillhöra varandra
Inga män och inga kvinnor, bara hen!

Hur högt orkar myrstacken nå?
Om du bränner den, vem kan svara då?

Har du hört en isbjörn yla när den frusit fast?
Demonstrerat för en mens helt utan värk?
Har du skrikit högt med Greenpeace alla röster?
Har du kedjat fast dig vid ett kärnkraftverk?
Har du nånsin tuttat på
ett McDonald’s, eller två?
Ska du med och bränna ner ett
Kärnkraftverk?






  • Kommentarer(0)//www.visinge.com/#post18

Vännen, jag är hemma snart

DikterSkapad av Jacob Nienhuysen 2018-02-22 22:38:34

Livet går med faslig fart
Underbart och märkligt stort
Men vännen, jag är hemma snart

Slutet nalkas oskönjbart
En dag är allt omintetgjort
Livet går med faslig fart

Gröna faller trädens kart
när värmen drar till annan ort
Men vännen, jag är hemma snart

Ömma minnen har jag spart
som gulnade och vackra kort
Livet går med faslig fart

Bara ett är uppenbart:
- ibland känns livet som förgjort
Men vännen, jag är hemma snart

Det är för sent när allt är klart
att ångra allt man aldrig gjort
Livet går med faslig fart
Men vännen, jag är hemma snart


Daterad 13/8 - 2013



Brukar inte följa traditionella versmått, men någon gång tänkte jag i alla fall försöka skriva en 100% korrekt sonett.
Har däremot fastnat lite för en annan variant som kallas villanell och den demonstreras ovan.

Den består av 19 rader, uppdelade på sex stycken. Först fem stycken med vardera tre rader och en sjätte med fyra rader. I första stycket etableras rad 1 och 3 som sedan växelvis återkommer sist i de fyra följande styckena innan de båda avslutar hela dikten i sista stycket.

Förutom det invecklade i att få raderna att fortsättningsvis passa in i flödet kompliceras det ytterligare av att rad 1 och 3 (och 4 i sista stycket) ska rimma med varandra, liksom rad 2 i alla stycken.



  • Kommentarer(0)//www.visinge.com/#post17
Nästa »