Jacobs Ord

Jacobs Ord

Jävligt lycklig

DikterSkapad av Jacob Nienhuysen 2018-01-12 22:53:25

Till sist är det äntligen dags för dikten jag hintat om hela veckan.
Skrev den här samma dag som Förortens öga, som finns i ett tidigare inlägg, medan jag väntade på bussen hem i Danderyd. 9 september, 2009.

Förhållanden kan ta slut på både bra och dåliga sätt. Medan Förortens öga kan tänkas skildra ett uppbrott av det mindre lyckade slaget, så kan denna dikt snarare handla om ett skeende som i alla fall den ena parten är nöjd med.
Jävligt nöjd, faktiskt.

Nu har den sista doften
du lämnade hos mig
dunstat och försvunni
och nu är allt okej

Nu känns det inte mera
som att något fattas mig
Jag har lärt mig att parera
alla smällar från dig

Nu gör det inte något
att regnet öser ner
För solen skiner alltid
hur mycket du än ber

Jag har kastat alla breven
och vartenda SMS
Ditt nummer är raderat
precis som din adress

Nu slipper jag allt trubbel
var gång man ska på fest
Att du sminkar dig i timmar
och jämt ska glittra mest

Jag slipper höra gnället
när du fått en finne till
och har plats i garderoben
för många skjortor till

Jag känner inte längre
något behov att ringa dig
Du skiter ändå blankt i
när någon säger ”Hej!”

Så kom inte och klaga
över att du saknar mig
För jag är jävligt lycklig
över att jag slipper dig!

Nästa gång tänkte jag för omväxlingens skull ta och börja rota lite grann bland mina låttexter.



  • Kommentarer(0)//www.visinge.com/#post7

Något stort

DikterSkapad av Jacob Nienhuysen 2018-01-09 20:56:39
I förra inlägget nämnde jag en dikt som jag skrev samma dag som Förortens öga. och tanken var att jag skulle lägga ut den här idag.

När jag gick tillbaka till blocket för att se hur originaltexten såg ut så upptäckte jag att det fanns några nedkrafsade testrader på sidorna mellan dem och till och med en färdig dikt som jag helt hade glömt bort.
Kan inte minnas att jag överhuvudtaget visat den för någon annan heller, så därför blir det premiär för den istället!

Daterad 9 september, 2009.

Så mycket jag vill säga dig, min allra bästa vän
Saknar bara ord till det, men tiden räcker än

Jag vet att jag vill säga något värmefyllt och bra,
som visar vad du är för mig, en stor det av mitt jag






  • Kommentarer(0)//www.visinge.com/#post6

Förortens öga

DikterSkapad av Jacob Nienhuysen 2018-01-08 23:07:40
Idag och i ett kommande inlägg tänkte jag presentera två speciella dikter som jag skrev under samma dag, nämligen 9 september 2009. Om man vill kan de handla om ungefär samma sak, fast sett ur lite olika perspektiv, eller så kan de handla om helt olika saker. Bestäm själv.

Den första föddes nog ur titeln som jag tyckte lät suggestiv och spännande. Tänkte ett tag att även min andra diktsamling skulle heta just "Förortens öga", men den har ännu inte blivit av.

Jag tror att du väntar på slutet
hängivet, bestämt och förtrutet
En ring på ditt finger, den blänker
En kaffekopp ryker, du tänker

Som du vet har jag inget att dölja
Inga vägar att gå eller följa
Ingenstans där jag känner mig hemma
Minsann, ett förjävligt dilemma

En gång var du lycklig, berusad
Ingen plan eller dröm låg grusad
Det var vi två, en gång för alla
och vi skulle aldrig falla

Men jag rymde när stjärnorna tändes
och sprang som om fötterna brändes
När mörkret stod tungt kring betongen
spanade du från balkongen

Natt efter natt stod du vaken
och kikade ut över taken
Över förortens plundrade Fordar
Över maskrosor, tistlar och gårdar

Jag sökte den frihet som kärleken kvävde
Det andrum jag saknat i tystnad och krävde
Men jag vågade aldrig berätta,
fastän det var det rätta

Det är någon annan än mig du behöver
Jag borde förstått det, men nu är det över
Den är slut nu, din nattliga vaka
för jag kommer aldrig tillbaka

Ringen du bär har tappat sin glans
Du undrar ej längre var jag är någonstans
Kaffet har blivit så kallt det kan bli
Farväl, nu för alltid
Systra Mi.


Hur kom den till då?
Jag minns att jag var ute i Skärholmen på ett ärende och började skriva på den där. Sedan fortsatte jag på tuben och på spårvagnen ut till Hammarby. Kvällen var vacker och det var något magiskt i luften.

Resultatet blev en dikt som innehåller flera personliga favoritformuleringar och som fortfarande, nästan tio år senare, är så märklig och påträngande speciell att jag själv blir känslomässigt berörd när jag läser den.

På vägen hem skrev jag ytterligare en dikt och den kommer i nästa inlägg.

  • Kommentarer(0)//www.visinge.com/#post5

Könsfråga

DikterSkapad av Jacob Nienhuysen 2018-01-05 21:45:49

Finns det nåt jag borde veta som du aldrig kan få sagt?
Har du bara svårt att leta efter ord som du förlagt?
Det är nåt i atmosfären, runt omkring oss, dig och mig
För det ringer några klockor, nåt är inte helt okej

Svårt att sätta fingret på det, och att inse vad det är
Svårt att hålla kvar kontrollen, letar syften här och där
Det är nåt som stör idyllen och som tänjer varje gräns
Jag försöker se det på dig, är du ledsen? Har du mens?

Det är nåt som inte stämmer och jag märker det så väl
För jag får så skumma vibbar fast jag känner dig så väl
Är det nåt du vill förklara? Nånting invecklat och trist?
Nåt som måste tänkas genom och som kryper fram till sist

Ta dig tid att hämta andan, sedan tar vi oss ett snack
Reder ut och städar undan efter skärvorna som sprack

Den här dikten innehåller ett gäng spontana formuleringar som jag är mycket nöjd med och några jag är lite mindre nöjd med. Å andra sidan bidrar allt till en något förvirrad helhet som jag tycker förstärker budskapet lite.

Enligt mina noteringar är den skriven 25/9-08 och på skribentforumet där jag publicerade den första gången är min kommentar "Tjejer är alldeles för svåra att förstå ibland."
Det tycker jag fortfarande.



  • Kommentarer(0)//www.visinge.com/#post4

Vaniljflickan

DikterSkapad av Jacob Nienhuysen 2018-01-02 23:05:00

När jag hör hur du sover
ska jag lämna dig ifred
Smyga ut genom dörren
Aldrig öppna den mer

Jag ska gå, det är slut nu
Sista bladet föll igår
ifrån rosen i fönstret
en kajalsvärtad tår

Minns en natt under täcket
där i mörkret i ditt hus
Minns din mun och din vaniljdoft
Nu är alla minnen grus

Ser ditt hår över kudden
och ditt rosa bh-band
Dina bröst där inunder
fyller aldrig mer min hand

Längre ner, den där magen
som jag vilade kinden på
Aldrig mer ska jag smeka
det jag längtat efter så

Inget mer av det goda
Vi har nått till vägens slut
Vi har fått det vi ville
Jag öppnar dörren och smyger ut


Den här dikten är jag förbannat nöjd med. Skrevs 17 november 2009, kl 0:43. Enligt en minnesanteckning hade jag lyssnat en väldig massa på P!nk-låten "Please, don't leave me".





  • Kommentarer(0)//www.visinge.com/#post2

Ett stilla regn

DikterSkapad av Jacob Nienhuysen 2018-01-02 22:44:10

Ett stilla regn
Från oändlig himmel
Ett stilla ljud
Trummar mot fönstret
En stilla sky
Öppnas ovan världen

En stilla kyss
Tänder hennes känslor
En stilla värme
Värmer hennes kropp
Ett stilla ord
Träffar hennes öra

Ett stilla regn
Från oändlig himmel
Ett stilla ljud
Trummar mot fönstret


Jag har aldrig varit särskilt förtjust i att skriva så kallad "fri poesi", det vill säga lyrik utan rim, rytm eller versmått, eftersom jag sällan känner mig riktigt nöjd. Den här tidiga dikten är ett undantag. Den kom till någon gång på gymnasiet och hamnade till sist i min lilla diktbok "En samling stenar".




  • Kommentarer(0)//www.visinge.com/#post1

Det var inte ditt fel att det hände

DikterSkapad av Jacob Nienhuysen 2018-01-02 20:39:03

Alla blommor har dött på balkongen
Varje stjärna har snart fallit ner
De bryter igenom betongen,
och ger mönster åt alla kvarter

Det var inte ditt fel att det hände,
Och din lägenhet är dyster och tom
Du har ingenting att skämmas för,
fast publiken redan har fällt sin dom

Du tycker allt är svart under solen,
men kära vän det är inte så
Fast du hade hans hand under kjolen,
tog livet inte slut där och då

Dina ögon är fyllda med tårar
Din arm är spänd och huden är bar
Spola ner alla rakblad i toan
Det räcker gott med ärren du har

Dina vänner är hjälpande händer,
trots att minnet är ett ömmande sår
Men res dig upp ur smärtan
Jag hoppas att du förstår

Att nuet är det enda som gäller,
och nyckeln är din vilja och röst
Jag ser att håller nån i handen,
och inatt sover du mot hans bröst

Sensommaren 2006 flyttade jag hemifrån. En av de första kvällarna i lägenheten, när det enda jag hade var en säng och en tv och kvällssolen lyste extra vackert, skrev jag den här dikten.
Det som står i den är 100% fiktivt, möjligen kommer inspirationen från filmen Hip hip hora!, men jag är inte riktigt säker. Däremot minns jag att jag utnyttjade melodi och rytmer från verserna i Lars Winnerbäcks låt "För den som letar".



  • Kommentarer(0)//www.visinge.com/#post0