Jacobs Ord

Jacobs Ord

Han kommer snart tillbaka

DikterSkapad av Jacob Nienhuysen 2018-04-18 22:53:11
En av mina stora förebilder är Dan Andersson, ni vet han som skrev Omkring tiggarn från Luossa och Jag väntar vid min mila och som tyvärr dog alldeles för tidigt.

Många av hans dikter är långa och surrealistiska och det är en stil jag efterapat i ett antal dikter, bland annat i dagens. Minns att jag ville skriva en dikt där jag avslutade varje stycke med samma rad, för att på så sätt öka mystiken och dessutom få en bra utmaning på köpet.

Arbetade med dikten under ganska lång tid och var särskilt noga med att fånga den dystra och ruggiga innerstadsmiljön. Allra bästa avsnittet är enligt mig det långa citatet om meningen med livet, som kommer mot slutet.

Har inte kunnat hitta blocket med originalet i, men enligt kommentaren på skribentforumet där jag först publicerade den, så var dikten färdig den 27 december, 2010.

Hon stod där ensam, kall och blöt
när tåget hade farit
Bland alla mänskor, skör och söt
Var kunde hon ha varit?
Jag la min hand på hennes arm
och hennes hud var len och varm
Då såg hon upp med tårad blick
och hennes ord var raka
”Lämna mig ifred, och stick,
han kommer snart tillbaka!”

Jag kunde bara inte gå
- behövde veta mera
De svar hon gav var allt för få
och frågorna var flera
Vi satte oss vid ett café
Ett eget bord och varsitt te
Då brast hon ut i häftig gråt
och började att skaka
Hon snyftade och sa ”Förlåt,
han kommer snart tillbaka.”

Tårar rann på varje kind,
och lämnade svarta ränder
Jag kände mig så dum och blind
och såg på mina händer
Ånga steg från hennes mugg,
och någonstans bakom hennes lugg
så dolde sig en hemlighet
jag gärna ville smaka
Hon snyftade till min förtret:
”Han kommer snart tillbaka.”

Där utanför var husen grå,
och himlen våt och sliten
Vad var det som hon tryckte på,
som gjorde henne liten?
Regnet slog mot fönstrets glas
Det lät som trummor i extas
Jag ville gärna fråga då,
med risken att försaka
chansen att få svaret på:
”Vem kommer snart tillbaka?”

Det kändes som en märklig dröm,
en fantasi av droger
En blandning av för lite sömn
och tusen epiloger
Då kände jag min stämma gå:
”Vem är det som du väntar på?”
Då såg hon intensivt på mig
med blick som tycktes spraka:
”Det angår faktiskt inte dig,
men snart är han tillbaka!”

”Alla tror att livet är
en gåva som är gratis.
De springer runt med sitt begär
och jagar småpotatis!
Ingen ser och ingen vet
livets stora hemlighet.
Och när de äntligen förstått
så tappar de sin haka:
’Har livet redan sprungit bort?!
När kommer det tillbaka?’

Man tror så mycket på sig själv
och missar allt det andra
När sprickan upptäckts allt för sent
finns bara en att klandra
Bara en att skylla på
Superlätt – men svårt ändå!
Jag sprang min väg, det blev för tungt
och marken började skaka
Det är min enda fasta punkt
- att han snart är tillbaka.”

I tystnad satt vi båda två
och lyssnade på regnet
Det var en sällsamhet ändå,
så nära inpå flänget
Ett vimmel utav smala ben
slog klackarna mot gatans sten,
när alla sprang åt varsitt håll
längs denna blanka gata
Då spelade det ingen roll
om någon kom tillbaka

Hon reste sig: ”Jag måste gå!
Det finns inget mer att hämta.”
Det bästa svaret jag kom på:
”Nej, du måste skämta!”
Men hon försvann som vargar gör
som lämnar allt och sedan dör
Ljuset hade brunnit ner
och flamman slutat spraka
Och orden hördes aldrig mer:
”Han kommer snart tillbaka.”



  • Kommentarer(0)//www.visinge.com/#post22

Ögonblicksflickan

DikterSkapad av Jacob Nienhuysen 2018-04-11 00:39:51
För första gången i bloggen: något helt nyskrivet!

Daterad: 11 april 2018, kl 00.30

Liksom dagen - lika kort
Lika hastigt flyr du bort
Åh, låt det åter ljusna
Mina fingrar är så frusna

Sprid din värme i min kropp
Blodomlopp till blodomlopp
Bygg en bro till det som bultar
Som förblir, när allt förmultnar.





  • Kommentarer(0)//www.visinge.com/#post21

Velaren

DikterSkapad av Jacob Nienhuysen 2018-03-12 21:16:09
Idag blir det en cool liten dikt som är resultatet av en skrivövning som jag fick av en bekant på ett skribentforum som jag hängde mycket på innan Facebook kom.

Övningen bestod av att skriva en dikt där raderna skulle inledas med ett antal förutbestämda ord och den typen av utmaningar passar mig. Jag fungerar som bäst om jag får gränser att hålla mig inom, eftersom det blir en större utmaning.

Det är nog därför jag har så svårt att gå igång på fri poesi, det är ju ingen större utmaning att stapla ord utan någon som helst form. I första hand söker jag rytmen, i andra hand rimmen och i tredje hand ljuden.
I sångtexter jobbar jag efter andra regler, men det får bli ett annat inlägg.


Förr var det svårt att förstå vad jag kände
Nu är det svårt att förstå vad jag vill
Igår var det någonting jobbigt som hände
Idag sa jag någonting urkorkat till

Jag längtar till stormen och ovädret lagt sig
Jag är lycklig igen om ett tag, eller så
Förr var det svårt att förstå vad man sagt mig
Nu var det enkelt att vända och gå





  • Kommentarer(0)//www.visinge.com/#post20

Konstnären

DikterSkapad av Jacob Nienhuysen 2018-02-27 22:07:53
Av alla dikter jag har skrivit, så är det här min mormors stora favorit. Det är en av mina tidigaste alster, skriven på trettondagsafton 2007.

Jag har alltid haft ett aningen lillgammalt ordförråd, vilket framför allt märks när jag skriver poesi. Då tar jag chansen att slänga mig med föråldrade ord och formuleringar som jag aldrig skulle komma på tanken att använda i dagligt tal, eftersom jag då skulle framstå som en ännu dammigare stofil än jag redan är.

Har ingen aning om hur jag kom på själva idén till den här dikten, men just då höll jag på att läsa Den gudomliga komedin av Dante och inspirerades nog av den. Förutom det uppenbara gränslandet mellan liv och död, himmel och helvete, så tyckte jag att språket var rätt spännande. Boken består av 100 sånger på ca 150 rader vardera och är skriven på ett elvastavigt versmått, så kallat terzin, uppfunnet av herr Dante själv.

Minns att jag tyckte det verkade fett coolt och ville försöka skriva något liknande och bestämde mig uppenbarligen för att alla rader skulle bestå av nio stavelser. Så vitt jag kan se så lyckades jag med detta rakt igenom, även om det i vissa fall har lett till en något haltande rytm. Men vad fan, nu när jag läser den igen tio år senare så blir jag fortfarande rejält imponerad av mig själv.


I en ännu oupptäckt håla
I en grotta det porlar uti
Ses en konstnär mödosamt måla,
medan källvattnet rinner förbi

Han målar den eviga natten
och han målar en strimma av ljus
Han tecknar det rinnande vatten
som försvinner i avgrundens brus

Hans små dukar är honom ömma
och han täcker dem långsamt med färg
Det gör att han aldrig kan glömma,
där nere i ålderdomens berg

Hans penseldrag fångar sekunder
utav livets oändliga år
Hans färg är nyanser av under
och hans bilder är stundernas spår

Han målar först vintern den vita
Den som svalorna lämnat i flykt
Från kylan som vina och bita
och där björnarna vila så tryggt

Sen kommer den blommande våren
och han målar i fullaste fröjd
Hur knopparna brister i snåren
Hur det kvittrar i skyarnas höjd

Han målar så sommarn och vinden
Hur det glittrar i sjö och i älv
Han målar en flicka vid grinden
Det är bilden av kärleken själv

Han ger hennes ögon en gnista
som han burit så tungt i sitt bröst
Det draget han gör blir det sista,
för den fjärde blir bilden av höst

Han gör träden flammande röda
Målar löven som just fallit ner
Alla fjärilar är nu döda
och svalor kan man ej höra mer

Den femte är ägnad åt livet
och de själar som skänks i vår hand
Han tar inte livet för givet
och han målar upp drömmarnas land

Vi lämnar vår konstnär helt stilla,
där i urbergets eviga natt
Där fåglarna aldrig hörs drilla
-men i skuggorna ekar ett skratt






  • Kommentarer(0)//www.visinge.com/#post19

Har du kedjat fast dig vid ett kärnkraftverk

Spex & gyckelSkapad av Jacob Nienhuysen 2018-02-23 21:02:59
2014 var jag med och arrangerade ett spex för alla nya Data- och Systemvetarstudenter på Stockholms Universitet. Föreställningen hade traditionsenligt formen av en middagsunderhållning i tre delar som spelades medan publiken käkade.

Premissen var att de tre vännerna Facebook-Lajka, Twitter-Bitter och Linked-Linn skulle rädda världen undan superskurken Lunar-Runar. Alla karaktärerna var liksom personifieringar av sina älskade sociala nätverk medan Runar var ond.
Föreställningen var den dittills största som vi hade satt upp och jag skrev ett gäng sångtexter som blev riktigt bra.

Min vän Freddi som skulle spela rollen Twitter-Bitter, bad om att få en sång som speglade så mycket som möjligt av alla aktivister och dåligt pålästa miljöpuckon, som bara sprider dynga omkring sig genom att spela på folks irrationella känslor.
En annan av mina spexkompisar bidrog med den stämningsfulla första versen.

Melodin är "Färger i en vind" från filmen Pocahontas och låt mig bara påpeka att jag inte själv delar särskilt många av Twitter-Bitters åsikter.


Du tror nog att världen är vacker
Men tittar du omkring dig
Är läget desperat
Naturen är i kris
Samhället orättvist
Ett konsumtionsfixerat patriarkat
Patriarkat

Du tror du äger kläderna du äger
Men det är faktiskt päls från stackars djur
Och om jag skulle raka av dig håret
Skulle du, bli rätt ledsen, eller hur?

Du tror att det är rätt att äta bacon,
men det är inget bra alternativ
Det finns dom som är vegetarianer
men dom har glömt att även växter har ett liv

Har du hört en isbjörn yla när den frusit fast?
Demonstrerat för en mens helt utan värk?
Har du skrikit högt med Greenpeace alla röster?
Har du kedjat fast dig vid ett kärnkraftverk?
Har du kedjat fast dig vid ett kärnkraftverk?

När sprang du senast bort ifrån polisen
När skar du senast sönder någons däck?
När gick du senast ut och demonstrera
emot dom som jämt stirrar på din häck?

En könslös värld för oss och alla andra
Där gammelmormor byter namn till Glenn
Och alltid ska vi tillhöra varandra
Inga män och inga kvinnor, bara hen!

Hur högt orkar myrstacken nå?
Om du bränner den, vem kan svara då?

Har du hört en isbjörn yla när den frusit fast?
Demonstrerat för en mens helt utan värk?
Har du skrikit högt med Greenpeace alla röster?
Har du kedjat fast dig vid ett kärnkraftverk?
Har du nånsin tuttat på
ett McDonald’s, eller två?
Ska du med och bränna ner ett
Kärnkraftverk?






  • Kommentarer(0)//www.visinge.com/#post18

Vännen, jag är hemma snart

DikterSkapad av Jacob Nienhuysen 2018-02-22 22:38:34

Livet går med faslig fart
Underbart och märkligt stort
Men vännen, jag är hemma snart

Slutet nalkas oskönjbart
En dag är allt omintetgjort
Livet går med faslig fart

Gröna faller trädens kart
när värmen drar till annan ort
Men vännen, jag är hemma snart

Ömma minnen har jag spart
som gulnade och vackra kort
Livet går med faslig fart

Bara ett är uppenbart:
- ibland känns livet som förgjort
Men vännen, jag är hemma snart

Det är för sent när allt är klart
att ångra allt man aldrig gjort
Livet går med faslig fart
Men vännen, jag är hemma snart


Daterad 13/8 - 2013



Brukar inte följa traditionella versmått, men någon gång tänkte jag i alla fall försöka skriva en 100% korrekt sonett.
Har däremot fastnat lite för en annan variant som kallas villanell och den demonstreras ovan.

Den består av 19 rader, uppdelade på sex stycken. Först fem stycken med vardera tre rader och en sjätte med fyra rader. I första stycket etableras rad 1 och 3 som sedan växelvis återkommer sist i de fyra följande styckena innan de båda avslutar hela dikten i sista stycket.

Förutom det invecklade i att få raderna att fortsättningsvis passa in i flödet kompliceras det ytterligare av att rad 1 och 3 (och 4 i sista stycket) ska rimma med varandra, liksom rad 2 i alla stycken.



  • Kommentarer(0)//www.visinge.com/#post17

Fullmånehöst

DikterSkapad av Jacob Nienhuysen 2018-02-18 23:31:28
Egentligen tycker jag inte så särskilt mycket om hösten. Ljuset, värmen och grönskan försvinner och tanken på mörker, kyla och väta i ett halvår är inte ett dugg lockande.
Det som väger upp är att det faktiskt blir rätt fint i skogen under ett par månader (svamp, hurra!!!), plus att mörkret och fukten triggar igång precis rätt melankoliska känslor som jag behöver för att skriva.

Den här dikten skrevs inte helt oväntat under hösten och enkelt uttryckt handlar den om de dystraste aspekterna av årstiden i fråga. Första raderna kom till under en av mina otaliga kvällspromenader: det var kallt och ruggigt, men min käre vän fullmånen var framme och lyste upp dimman läckert.

Visste inte riktigt vartåt jag skulle dra den, så istället fokuserade jag på att få till riktigt bra formuleringar. Vissa av dem blir jag fortfarande rätt imponerad av. Minns speciellt hur jag vände och vred en massa på meningarna i fjärde stycket tills allitterationerna klingade.

Daterad 24/10 - 2010

Slöjor av dimmor och regntunga moln
Luften är kylig som vatten
Borde jag längta mig bort härifrån,
och glömma mörkret och natten?

Fuktiga gator och murknade blad
Jordig känns luften jag andas
Undrar om jag ännu kommer vara glad,
imorgon när gryningen randas

För då är jag ensam sen du har gått hem
och lämnat mig kvar här med hösten
Nej, inte helt ensam för ensam är den
som lever med tvekan i rösten

Frosten får gräset att glittra som glas
Solen har bleknat om kinden
Fåglar som förr flugit runt i extas
följer nu frusna med vinden

Fullmånehösten, så blek som en snö,
tar vid efter gyllne september
Den fjäril som ej ännu hunnit att dö
faller med snön i december

Kvar är blott jag, som en ålderman, trött
Som sett sista sommaren flamma
Min trädgård har vissnat, syns sliten och nött
men månen är alltid densamma

Nu ligger jag nära, tätt mot ditt bröst
och förtränger hur dagarna rusar
Utanför fönstret är fullmånehöst
där pinade trädtoppar susar




  • Kommentarer(0)//www.visinge.com/#post16

Bock i lågor

SångerSkapad av Jacob Nienhuysen 2018-02-17 17:55:34
Den här låten skrevs mitt i vintern 2005-2006 om jag inte minns helt fel. Då hade jag haft min gitarr i lite mer än 2 år.
Det var en kall kväll, hade precis kommit tillbaka hem efter att ha följt polarna till tåget och satte mig med gitarren och började plinka lite

Utan minsta tvekan kan jag säga att det här är den absolut bästa låt jag någonsin skrivit. Möjligen hade jag kanske kunnat komma på en bättre titel, men nu har den hängt med så länge så den får vara kvar.

Låten kom till under min mest intensiva Winnerbäckperiod och jag hade lyssnat sönder "Vatten under broarna"-plattan vid det laget. Dessutom hade jag påverkats indirekt av tsunamin eftersom en bekant till familjen inte kom tillbaka hem. Det skrev jag en väldigt personlig dikt om som jag kommer lägga upp här så småningom.


Isen har lagt sig på Djurgårns kanal,
en tanke väntar på luft
Världen omkring mig är rik men banal
och livet är tufft
Hur ofta gryr solen för dom utan kärlek?
En fråga väntar på svar
Alla som hoppas dom hoppas förgäves,
om inte kärleken finns kvar

Jag vill leva här och nu
Kyssa dig i natten och älska som du
Bryta isen mitt itu
Känna din värme och tina igen
Javisst min vän.

Du biter på naglarna till fingrarna blöder
för ciggarna är slut
Du är pank som en loppa som gått vilse i pälsen
och inte hittar ut
Polarna garvar när du trampar i skiten
och jag ser dig bara ibland
Men när vi träffas och snackar och fikar och skrattar
krossas sorgerna i din hand

Jag vill leva här och nu...

Dagarna rusar, redan december
Allting känns så där förgjort
Julen på återtåg, NK skyltar om
Du vill resa bort men fort
Du reste mot solen, en bock stod i lågor
Brann samma dag du for
Plötsligt hördes på radio och tv om vågor
Förödelsen var stor

Jag vill leva här och nu
Kyssa dig i natten och älska som du
Bryta isen mitt itu
Känna din värme och tina igen

Tyvärr min vän

Ej mer igen
Ej mer igen


Har spelat in demoversioner av flera av mina låtar, men med just den här har det aldrig blivit av tidigare. Inför publiceringen på bloggen så tog jag mig dock i kragen och fixade en! (Ursäkta ljudkvalitén)





  • Kommentarer(0)//www.visinge.com/#post15
Nästa »