Jacobs Ord

Jacobs Ord

Han kommer snart tillbaka

DikterSkapad av Jacob Nienhuysen 2018-04-18 22:53:11
En av mina stora förebilder är Dan Andersson, ni vet han som skrev Omkring tiggarn från Luossa och Jag väntar vid min mila och som tyvärr dog alldeles för tidigt.

Många av hans dikter är långa och surrealistiska och det är en stil jag efterapat i ett antal dikter, bland annat i dagens. Minns att jag ville skriva en dikt där jag avslutade varje stycke med samma rad, för att på så sätt öka mystiken och dessutom få en bra utmaning på köpet.

Arbetade med dikten under ganska lång tid och var särskilt noga med att fånga den dystra och ruggiga innerstadsmiljön. Allra bästa avsnittet är enligt mig det långa citatet om meningen med livet, som kommer mot slutet.

Har inte kunnat hitta blocket med originalet i, men enligt kommentaren på skribentforumet där jag först publicerade den, så var dikten färdig den 27 december, 2010.

Hon stod där ensam, kall och blöt
när tåget hade farit
Bland alla mänskor, skör och söt
Var kunde hon ha varit?
Jag la min hand på hennes arm
och hennes hud var len och varm
Då såg hon upp med tårad blick
och hennes ord var raka
”Lämna mig ifred, och stick,
han kommer snart tillbaka!”

Jag kunde bara inte gå
- behövde veta mera
De svar hon gav var allt för få
och frågorna var flera
Vi satte oss vid ett café
Ett eget bord och varsitt te
Då brast hon ut i häftig gråt
och började att skaka
Hon snyftade och sa ”Förlåt,
han kommer snart tillbaka.”

Tårar rann på varje kind,
och lämnade svarta ränder
Jag kände mig så dum och blind
och såg på mina händer
Ånga steg från hennes mugg,
och någonstans bakom hennes lugg
så dolde sig en hemlighet
jag gärna ville smaka
Hon snyftade till min förtret:
”Han kommer snart tillbaka.”

Där utanför var husen grå,
och himlen våt och sliten
Vad var det som hon tryckte på,
som gjorde henne liten?
Regnet slog mot fönstrets glas
Det lät som trummor i extas
Jag ville gärna fråga då,
med risken att försaka
chansen att få svaret på:
”Vem kommer snart tillbaka?”

Det kändes som en märklig dröm,
en fantasi av droger
En blandning av för lite sömn
och tusen epiloger
Då kände jag min stämma gå:
”Vem är det som du väntar på?”
Då såg hon intensivt på mig
med blick som tycktes spraka:
”Det angår faktiskt inte dig,
men snart är han tillbaka!”

”Alla tror att livet är
en gåva som är gratis.
De springer runt med sitt begär
och jagar småpotatis!
Ingen ser och ingen vet
livets stora hemlighet.
Och när de äntligen förstått
så tappar de sin haka:
’Har livet redan sprungit bort?!
När kommer det tillbaka?’

Man tror så mycket på sig själv
och missar allt det andra
När sprickan upptäckts allt för sent
finns bara en att klandra
Bara en att skylla på
Superlätt – men svårt ändå!
Jag sprang min väg, det blev för tungt
och marken började skaka
Det är min enda fasta punkt
- att han snart är tillbaka.”

I tystnad satt vi båda två
och lyssnade på regnet
Det var en sällsamhet ändå,
så nära inpå flänget
Ett vimmel utav smala ben
slog klackarna mot gatans sten,
när alla sprang åt varsitt håll
längs denna blanka gata
Då spelade det ingen roll
om någon kom tillbaka

Hon reste sig: ”Jag måste gå!
Det finns inget mer att hämta.”
Det bästa svaret jag kom på:
”Nej, du måste skämta!”
Men hon försvann som vargar gör
som lämnar allt och sedan dör
Ljuset hade brunnit ner
och flamman slutat spraka
Och orden hördes aldrig mer:
”Han kommer snart tillbaka.”



  • Kommentarer(0)

Fill in only if you are not real





Följande XHTML-taggar är tillåtna: <b>, <br/>, <em>, <i>, <strong>, <u>. CSS-mallar och Javascript är inte tillåtna.